"Ensam" kvar står Spænir och skriker. Ja jag visste att det skulle bli sorgligt när Hildir lämnade oss. Men inte hur! Fina fina Hildir. Spænir gnäggade länge efter transporten hade åkt. Han stod vid utsläppet med vidgade näsborrar och bara gnäggade. Självklart kommer han över det. Men sorligt är det för de hade verkligen ett speciellt band. De är ju Leirahästar båda två. Men Hildir har fått en ny familj och bättre kunde han inte få det. (skulle vara här då *blink*)

Barbros Ljoflingur har ju flyttat med Hildir till Landvetter. Helenes kompis Camilla köpte honom. Här kommer en bildserie hur det är att lasta en 1-åring och en 2-åring!

Dansar du Helene? fniss finss...  Barbro är fram och jag och Göran är bak och "lyfter" in Ljoflingur som inte är så sugen på att kliva på. Fanclubben står kvar i hagen. Fotograf: Arvid

Ljoflingur är på och nu är det Hildirs tur. Men nehe nu hade inte Ljoflingur lust att vänta längre. Rycker sönder grimskaftet och kastar sig ut. Jag försöker både stoppa Ljoflingur och samtidigt hålla kvar Hildir som vill tillbaka till hagen.

Ok då började vi med Hildir och sedan var det många som hade lust att "lyfta på" Ljoflingur. Han hade inte en suck!

Stängt var det här! Killarna är klara för hemfärden till Landvetter.

Väl hemkomna ringde Helene och sa att killarna hade stått som ljus hela vägen hem och sprang nu runt i hagen och visade upp sig! Mycket skönt att de har varandra.

Jag blev ju lite snabbt avbruten igår då jag satt och smygbloggade. Jag hade ju skickat Anders till Skephult för att själv hinna duscha.... och mja kanske blogga lite... givetvis sa jag inget om själva bloggandet. Men i och för sig har jag världens bästa sambo så han skulle nog bara flina. Han känner mig vid det här laget. Vi cyklade som galningar till festen och hade kanon! Tack Linda för den goda maten, jag fick som vanligt matslag. Inte konstigt att jag börjar bli rund om rumpan och en cykelring som börjar gå mot bilring. Nej fy nu ryser jag. Måste ut och springa/gå eller i alla fall cykla!

Jag kan ju bjuda på två bilder från Maxkursen. Tyvärr är de bara från första passet och i gångarten skritt. Andra passet fick jag låna Regines sadel. Underbar att sitta i och passade väl hyfsat till Leikna. Hon skulle nog behöva en storlek vidare. Nästa gång tar Max med sin sadel så får jag testa den. Han säger att jag behöver en som hjälper mig att fixera bäckenet lite mer. Jag är ju överrörlig som han är så han vet vad jag pratar om och hur lätt det är att "tappa" ryggen. Max är min nya gud nu..... ni fattar det va?!

Med tungan rätt i mun och ryggen där den skall jobbar vi på. -Va? tycker ni hon har stora tuttar, Leikna altså ;-)  Mmmm mjölkbaren var välfylld.

Jag tycker Leikna bär sig riktigt fint nu!

Vid middagstid fick jag sms från Johanna att Fleygur snuttar på Bruða. Det är underbart att se hur stona tar hand om varandras föl. Bruða och Leikna är guld värda! När de är i hagen snuttas det på sin egen mamma. Men om någon mamma saknas tar man någon annans mammas tutte...

/Åsa

...heter Leikna!

Jasså, håller inte alla med mig?! Hrm det var märkligt. Nej skämt och sido klart att hon inte är det. Men för MIG är det så och det är ju huvudsaken. Vi var på kurs för Max i dag och det var fantastiskt bra. Han passade mig och Leikna mycket fint. Hon var så duktig och fick mycket beröm över hennes otroliga arbetsvilja och att hon så gärna vill göra rätt. Hon är mycket villig att vara till lags och gör det man ber henne om. Under Max blev hon en flott häst med bensprattel och fin resning. Han tyckte hon är mjuk och smidig. En rolig häst att jobba med! Mmmmmm jag vet *ler stort*

 -Om Leira ger sånna här hästar är det ju toppen! så sa han. Gissa vem som blev så stolt att hon höll på att spricka! Håll nu tummarna för att det är en Leira och Vestri tös som ligger i magen.

Nu hör jag att Anders och Arvid kommer hem. Shit jag som smygbloggar! Smet ju hem tidigare för att jag var såååå stressad och behövde duscha innan festen som är kl 19! Ja precis nu!

Vi hörs i morgon! Over and oute!

/Åsa

Så var operationstiden bokad för min Leira. I samråd med Florian (veterinären) bestämde vi att det blir i slutet av september. Då är det ändå inte så mycket kvar av betet. Vill du att Dreki skall få så mycket bus och bete som möjligt. Dessutom är hon då över 60dgr dräktig och det är en bra säkerhetsmarginal från det kritiska 40:e dygnet.

Var även i går ute på min prinsessa. Jag fattar inte hur hon kan ha så mycket engergi och kraft i sig. Speciellt om man tänker på den nuvarande kroppsformen *skrattar*. Men men hon blir slank hon med så småningom.

Så här såg hon ut förra sommaren....

Liiiten kula men inte mycket. Bara lite gräsmage.

Längst upp till höger ser ni en bild på..... ja visst är det precis som att se Leikna. Men nej det är lillebror! Tänk så lika de är, i alla fall på dessa kort. men brorsan är snyggare, smäckrare och bättre hals.

Nästa vecka är fölen (inte Dísas)inne i den "kritiska" perioden. Då mjölken hos stona börjar minska och det är meningen att fölisarna skall äta mer och mer gräs. Så i helgen blir det avmaskning och hagbyte till en hage som är slagen för några veckor sedan och nu har nytt frodigt gräs! Perfekt nu när fölen kräver proteinrikt och smakfullt gräs. Mindre bra för Leiknas figur men vad gör man. Ridningen i andra hand och mamma rollen i första!

Killarna är duktiga på att äta och röra sig mycket. De går ju i sin "första" hage, Jettadalen, igen. Den hagen gillar de verkligen. I går letade jag i över 10 minuter innan jag hittade dem. De brukar komma i full fart då de vet att jag har mat till Latte med mig. För att han skall vilja äta har de andra fått äpplen och lite havre. Då brukar Latte också få fart att äta, annars är han ganska ointresserad av kraftfoder. Tittar hellre på allt annat utanför hagen (om han ens vill hänga med mig ut!). Men som sagt, i går gick killgänget i "Mumindalen" och hade ingen större lust att passera två bäckar för att komma till mig. Jag gick över ena och skramlade i hinkarna, någon måtta får det väl vara ändå. Vill ni ha mat får ni komma! Och se det nappade Spænir på som tog med sig alla. Latte och jag gick en bit bort, de andra får mat på marken i en lång sträng. Killarna är helt underbara. Vackra, maskulina och så charmiga!

Ridning i dag också men i morgon får stumpan vila.

/Åsa

I fredags åkte jag och Anders ned till Mölle för att hämta hem en dräktig Leira och lille Dreki. Att han har blivit en ullig "köttbulle" (biffat på sig) med mycket mer egen vilja fick jag och Ása känna på! Den lille skiten ville absolut inte hänga med mamma på transporten. Nejdå han skulle visa upp sig i stället. Flög runt i paddocken och med en trav utan dess like. Han svävade fram och med världens hållning! -Det här är väl inte vad du ville se nu, sa Ása (hon visste att jag sålt honom...) Nej, inte precis. Hon påpekade än en gång att han är snygg och rör sig flott. Hrm...

Vi lockade fram honom till transporten och Leira. Jag fick ett grepp runt halsen och trodde att Anders eller Ása var nära och kunde ge mig ett handtag. Tyvärr var de för långt bort. Dreki drog iväg med mig hängande runt halsen och hur resten gick till är mycket underligt *flinar* Jag råkade hamna på hans rygg och rumpa, jag liksom låg längsmed honom och mina ben var bakom hans bakben. Jaha, hur skall det här gå han jag tänka innan han ville bli kvitt med mig. Bockade och hoppade åt sidan. Jag flög i backen (läs grovt grus i paddock) han få upp händerna och ta mig för lite innan min höft och rumpa for i backen och jag gjorde en kullerbytta. Coolt, eller inte *ler snett*. Upp igen och tacka maten att man har fått lite hull över höft och rumpa! Vi fick ta in busen i stallet och på med grimma, se då kunde man gå snällt in i transporten. Han vågade väl inget annat. En Ása fram och en Åsa bak. Två ilskna Åsor är inget att leka med. Anders kommentar när jag for i backen och då Ása åkte på skorna i gruset hängande i manen var: -Ni är inte kloka!

Innan hemfärden fick jag plocka grus ur såren på händerna, gjorde för ont att hålla i ratten annars. Gruset i munnen var redan utspottat!

Det har ju varit bedömning på strömsholm i helgen. Det är några hästar som jag spänt har väntat på. Bla gick det mycket bra för två Sólfari avkommor. Halvsyskon till min Vinna. Kul! Det var annars ganska många som fick dåliga poäng. Ett helt gäng under stambokssträcket. Eftersom Leira är bedömd och jag tränade henne fram till bedömning så vet jag ju vad som krävs. Det gör det alltid intressant att jämföra hennes bedömning med andra. Denna gången var det 7 st som fick över henne i ridegenskaper och hela 52 st med sämre! Jag börjar inse vilken fin häst jag faktiskt har! Det är inte lätt och vi lyckades! Jag och Alli :-D  Nu ser jag fram emot att få visa hennes avkommor. Håll tummarna att Leikna är visningsbar till våren, sommaren eller i augusti.

På lördag är det Maxkurs och vi håller som bäst på att försöka få ned henne i alla fall liiiiite i vikt. I och för sig tror jag det är en utopi men, men, försöka duger. Max och Ása har ju fått leira i sånt fint hull. Altså jag menar mindre hull. Hon är riktigt fin nu. Mycket synd att det inte går att rida henne...... Nu blir jag lite ledsen.....

Avslutar med en bild på Litla-Min som borde heta Stóra-Min istället....

Nej hon skall inte föla...... inte än på nästan ett år.....

/Åsa

Hurra jag har klarat teoriprovet för BE! *hjular fram*

Nu är halva vägen gjord (nästan mer faktiskt) och jag är så lycklig! Attans vad skönt det satt. Jag har pluggat som en liten blå. När alla frågorna var besvarade och jag skulle trycka på knappen "rätta prov" höll jag på att svimma :-D  Tryckte på knappen och blundade. Kisade med ena ögat och såg då texten GODKÄND! -Där satt den! sa han från vägverket.

-Mmm verkligen!

Ridningen går som smort. Leikna är som vanligt underbar. Johanna har börjat att rida Bruða. Hon har en fantastisk trav och galopp. I galoppen syns det att hon är en Meitilldotter. Lyfter så högt med frambenen att hon nästan slår i hakan. Men de är duktigt tjocka och behöver verkligen ridas och banta. Men, men nu är det bete och de har ju sina fölisar så bantningen får vänta. Allt vi kan göra är att rida, rida och rida.....

I lördags fyllde Anders år så vi hade kalas. Givetvis efter den efterlängtade Pyrschen (premiären på bockjakten för er som inte är insatta, jag tillhörde den skaran för bara några år sedan). Vi fick vänta på jubilaren en timma mer än tänkt då han sköt en bock. Och den måste ju tas om hand. Men sedan blev det mer fest än kalas.  Arvid och jag sysselsatte oss på dagen med att pynta bordet och altanen. Arvid är en estet ut i fingerspetsarna och det visade han när bordet skulle fixas i ordning.

Äpplen på en ståltråd blir fint att ha på bordet.

Ekollon på ståltråd och med en kastanj i sitt skal som avslutning.

Fallfrukt från vårt äppelträd och en pinne som avslut. Fina mobiler att hänga upp i träd, altan eller vad man vill.

En av våra sittplatser. Vi är så nöjda med muren som Alex byggde åt oss för att vi skulle kunna plana ut uppfarten. Det blev super tycker vi!

Spök kandelabern..... Vacker men lite kusligt.

I förra veckan var jag och Arvid i Varberg några dagar. Första kvällen blåste det mycket men var uppehåll.... till att börja med. Vi satt på altanen och såg hur det blev svartare och svartare över havet. Man riktigt såg hur ovädret drog sig snabbt in mot land. Som i ett trollslag ökade vinden till det dubbla och ovädret bröt loss.... Regn som om du hällde en hink med vatten, åska och hård blåst. Häftigt att sitta i stugan och kura. Åskan höll på hela natten. Jag och Arvid tittade på blixtrar och tänkte på dig Anne.... Tänk om jag kunde ta så fina blixtbilder som du... Och du, det till och med luktade svavel....

Bilden är tagen från Altanen (jag ställde mig på en stol för att inte få med planket). Ni ser så svart himmlen och framförallt horisonten är. Häftigt! Hela stranden är borta och havet har tagit över.

Nähä nu skall Arvid nattas och jag skall äta något.

/Åsa

Jag vägrar ge upp tanken på att sommaren är över. Det är ändå bara i början av augusti. Det ÄR en sommarmånad. Därför åkte jag, Arvid och Kira iväg till Mjögasjön och badade. När vi väl hade kommit i (jag och Arvid, Kira doppade sig i första bästa bäck) var det faktiskt helt ok i vattnet. Nästan skönt. Tillräckligt varmt för att Arvid skulle simma och jag tvätta håret. Håret blir helt underbart när man tvättar det i en sjö. Mjukt lent och följsamt. Vi kan tillägga att vi badade innan det började regna.

Kanske underlättade det att vi hade jobbat oss varma genom att röja blivande sadelkammaren från taggtråd, taggtråd och ytterligare lite taggtråd. Nåja nu är det utröjt och jag känner mig nöjd.

I går hade vi finbesök. Willson var här och stormade runt med Kira på gräsmattan. Grannens Amerikanska Bulldog på ca 13 veckor. Hans gudinna är Kira och han är tålig som attan. En riktig biffig sak. Han blir stor men vår tjej är smidig som en katt. Han bara älskar henne och vad hon än gör så är hon den bästa!

 Willson visar sin underbara mage och Kira studsar över klumpedunsen.

Husse och Kira busar. Willson ligger som vanligt på rygg.

Pojkarna njuter av sin nya hage. Massvis med gott färskt gräs. De hinner knappt titta upp när jag kommer. Latte och Pètur mumsar medans Ljoflingur vilar.

-Hej matte! Vorbodi vill hälsa hem till kompisarna och matte. Maten är god och kompisarna busiga men snälla. Precis som man förväntar sig när man åker på kollo.

I morgon åker jag och Arvid till Varberg för att hälsa på morfar. Ta med cykel och badkläder! Det var min pappas "order". Givetvis skall cykeln med, vi får se om jag kommer ihåg att ta med mina badkläder *flinar*. Givetvis skall även kökortsboken med *muttrar trött*.

Leira är dräktig! Tjoho, Max ringde i dag och meddelade att pärlan är ultaljudad och klar. Hon tog sig på första och enda språnget. När de försökte igen var hon sur och bestämd. Nähä du Vestri här får du inte komma intill mer! Guldhästen, hon är som en klocka när det gäller dräktighet och fölning. Bäst att njuta av det istället för att reta mig på att hon inte kan ge mig ett sto till.... *ler*

 Så nu är det bara att fjäska med Anders eller pappa, eller någon annan med färdigt E-körkort så vi kan åka ned och hämta henne.

Gonatt på er!

/Åsa

...jag ber så mycket om ursäkt att jag inte varit så flitig. Men så blir det ibland, utan att man behöver "göra slut" för det :-D

Ojoj det har hänt så mycket så jag vet inte riktigt vart jag skall börja. Med nästa års hingst..... kräftfisket.... olyckan med hästlastbilen.... Dísas föl... spontan festen.... stall"bygget"...

Bestämmer mig att börja med det traditionella kräftfisket. Ja för mig har det blivit en tradition nu i och med Anders. Men första gången jag fiskade kräftor var med kompisar. Själv är jag inte så överförtjust i att fiska kräftor men det är trevligt att umgås med vänner och Arvid tycker det är spännande. För svärfar är däremot kräftfisket årets höjdpunkt, tror jag. För mig är höjdpunkten att ÄTA de små liven. Aboslut inte att koka dem - huamej att lägga ned dem levande i kokhett vatten. Det har jag ont av så i denna familjen är det Anders som kokar kräftor! Och bakar sockerkaka ;-) (blinken är till dig Anders).

 Här är delar av kräftfiskegänget. Från vänster Martin, Jonas, Arvid, jag, Bengt (svärfar) och Rickard.

Anders, Arvid och Jonas ute i den pyttelilla båten, en gammal jolle. Ett under att båten höll sig flytande och på rätt köl. Jag som har seglat O-jolle vet hur lätt den slår runt. I och för sig med segel på men ändå... Den är ju liksom gjord för EN.

Kira smet iväg och hoppade i ån. Simmade målmedvetet ut till husse i båten. Smidigt klättrade hon också i! Ja, ni ser ju hur djupt ned båten ligger i vattnet. Men Arvid hade flytväst och jag extrakläder till honom.

Nämen vad har vi här då! Bloggaren i egen hög person på torra land.

Här är en annan "tomte" som jag bara var tvugen att smygfota. Härlig grön overall som skulle behövt lite stretch över maggen... Vad han har hörselskydden till är och förblir en gåta. Har ni någon idé så säg gärna till.

Han har fiskevatten längre upp i ån och passerade förbi vårt läger. Grodan boll :-P  Fiskelyckan var otroligt god i år och i skrivande stund håller Anders och Jonas på att dela upp kräftor . Vi drog upp ca 500 kräftor. Hur många det blir till oss var återstår att se.

Dísa har då äntligen fölat. Det blev givetvis en hingst till. Bara hingstar här i år. Barbro får nog göra som jag... köpa sig ett sto om hon skall ha ett.

Olyckan
I torsdags då jag var på väg till Jönköping för att hämta Arvid, som varit med pappa i Norge, hamnade jag mitt i en otäck olycka. Någon mil utanför Ulricehamn ser jag att två bilar längre fram ställer sig på bromsen. En kör intill vägkanten och stannar. Jag saktar ned och ser varför de har bromsat. En hästlastbil ligger i diket och ser ut att kunna välta när som helst. Lastbilen lutar ca 45 grader. Jag kör också intill vägkanten för att kolla läget. En tjej håller på att sätta ut en varningstriangel och en ung kille ringer i mobiltelefon. Det visar sig att killen kört lastbilen och tjejen kommer från bilen framför mig. Jag går fram till killen och frågar om det är hästar i. -JA! säger han och skakar. Han ringer 112 och begär bärgare och polis.

Vi går gemensamt fram och jag kikar in genom skötardörren som står på vid gavel med ett tävlingsskåp hängande ut. Två stora hästar är där inne. Den "översta" hästen står upp och ser hyfsat lugn ut. Stoet som är längst ned kämpar för att komma på fötter. Svårt för henne i den lutningen. Hela bilen skakar och det är otäckt för det känns som om bilen skall välta när som helst. Till att börja med är hon ganska lugn förutom att hon kämpar för att komma på fötter. Jag och Cissi (den andra kvinnan som stannade) pratar med killen och försöker få fram om han bor i närheten, är det hans hästar osv. Han är lite chockad men ganska klar ändå. Det är hans och mammans hästar. Han var på väg till Stockholm för att hopptävla. PANG! Då smäller det till i transporten. Stoet har fått panik och skall UT! Med gemensamma krafter lyckas jag och killen få in tävlingsskåpet (Cissi står oroad bredvid och säger -akta bilen välter) för att sedan stänga skötardörren. Den vägen skall hon INTE ut! Men skåpet är för tungt och dörren vill inte förbli stängd. Som tur är har jag alltid grimskaft i bilen. Universalredskapet - eller hur pappa! Vi binder skötardörren då den inte åker upp. Då kommer nästa panikattack innifrån och denna gången får hon upp framhoven över bommen och slår ut rutan i skötardörren, häver sig upp och trycker nästan ut mulen också. -Shit i havet det här är inte bra! Vi ser att hon har skavt upp ett fult sår på benet. Killen blir ledsen och förtvivlad. -Faan jag har snart inga hästar kvar. Jag måste erkänna att jag kännde samma sak, men givetvis sa jag inte det utan försökte trösta och säga att det oftast ser värre ut än vad det är. När ungefär en timme hade gått gav valacken upp. Han bara suckade och säckade ihop. Tydligen var han redan innan nervös att åka trailer.

Tiden sniglade sig fram  där vi stod och försökte få hästarna att vara hyfsat lugna. Se till så dörren förblev stängd och killens jacka hängde över fönstret för att stoet inte skulle se ut. Det tog nästan en timme innan räddningstjänsten kom till platsen. Under tiden hade jag jagat veterinär över hela landet kändes det som. Den som hade distriktet hade sövt ett gäng kalvar och kunde inte komma på ett bra tag. Jag överdriver inte när jag säger att vi ringde över 20 nummer innan vi fick napp. TACK till Svenljunga veterinärstation som hjälpte mig med massa nummer till veterinärer runt Ulricehamn och Jönköping. En kvinlig veterinär från Huskvarna slängde sig i bilen och åkte. När jag går fram till räddningsledaren för att meddela att jag fått tag på en veterinär som kommer inom 30 minuter upptäcker jag att det är "Näsa", pappas jobbarkompis. Han hade sett att det var jag men ville inte "störa" när jag ringde och grejade.

Det är tur att man i förväg inte vet hur lång tid det kommer att ta innan man får hjälp. Det tog över 1,5 h innan lastbilen var säkrad och bärgaren var på väg. Här blev jag tvugen att lämna dem för Johan och Arvid hade väntat länge nog. Polisen hjälpte mig så jag kunde komma fram och förbi. Vägen var ju avstängd. På väg tillbaka sedan (vi satt i kö då de hade stängt av vägen) fick jag reda på av inre befäl på räddningstjänsten att bilen var bärgad och att det verkade som om hästarna kommer att klara sig. Skönt!

Här kan ni läsa mer och se bilder när lastbilen höll på att bärgas.

http://www.ut.se/nyheter/hastar-skadade-i-trafikolycka(782088).gm

Jag tänker mycket på killen och hans hästar. Hoppas det går bra för er!

Hingsten nästa år

Jaaaa det blir en svartskäck och han är stor och fin med mycket härlig man. Mer kommer..... en annan gång *ler*

Seiður och Fleygur blev så glada när de fick komma i samma hage igen. Här ser ni ler och långhalm.

Ha det bra och glöm INTE att dra handbromsen på bilen eller hästlastbilen.

/Åsa