Ja, jag har ju sex ridfria månader att ta igen och därför har jag varit flitig med lektionsridandet, eller vad man skall kalla det.

I torsdags var jag på Navåsen och red för Heimir. Säkert två år sedan, minst, som jag red för honom. Då också med Lilla L (Leikna). Första gången jag red för Heimir på Lilla L så hade jag bara ridit henne i 1 månad. Han sa till mig att tölta. Jag tittade frågande på honom och säger -Men jag har ju aldrig töltat henne. -Inga problem bara tölta här på långsidan, svarar han då. Och nej, det var inga problem, vi töltade lite på långsidan. Nu flera år senare var det dags för honom att se henne igen. Han tyckte det var kul och se henne i dagsläget. Träningen gick fint och han hjälpte mig att justera till några småsaker jag funderat över.

Lilla L är nu hos sin syrra och extramatte i Falkenberg. Där får hon stanna tills jag saknar henne för mycket och tills Spænir blivit mer utbildad.

I lördags var det så dags för sista kursen för Max på länge (men föhoppningsvi inte för alltid). Givetvis hade jag med Spænir och Lilla L fick sig en lektion också.

Spænir, ja herregud vad skall man säga. Han hade fullt upp att gapa och visa sig. Ny gård, många ston, hingstar och nya intryck. Páfi hade boxen snett emot och det var väl sådärlyckat. Páfi tyckte Spænir var en liten uppblåst skit som behövde lära sig veta hur. Spænir gjorde slut på sina krafter i stallet och jobbade upp ett duktig adrenalinpåslag i kroppen till ridpass nr2. Men Max lärde mig hur jag skulle jobba bort det. Max kämpade verkligen med mig och Sparrisen. Själv var jag som en blöt disktrasa när lektionerna var över. Så här ser vi ut.

Tänkte skriva om dopet men Tage har ingen lust med det. Han skall ha MAT!!!

Återkommer.

Kram på er

Hurra nu är min älskade "Sparris" hemma.

Han är så fin min hingst. Vid första anblicken när jag kliver in genom dörren till stallet tänker jag att det är Leikna. De har lika fina, stora, snälla ögon. Men man ser direkt på kroppen att det inte är hon. Han är så mycket smäckrare och har en snygg halsansättning (förlåt Leikna). Men man kan ju säga att det inte är som att rida sto... hrm. Jag hade glömt hur det är att sitta på en unghingst som är precis nyinriden. Lustigt, för förra gången jag gjorde det hade jag också en ganska nykläckt bäbis. Den gånger var det Arvid och hästen var Ótur. Gick det då skall det väl gå nu. En dag i taget, en strid i taget. Men här är ju ston överralt - känns det som i alla fall. Suck!

Bilder kommer... Men han är ständigt skiten och vädret är trist. Kanske det går att knäppa en bild så småningom ändå.

Snart är det kurs för Max igen. Efter kursen åker Lilla L till sin extramatte och syrra i Falkenberg. Hon kommer ha det som en prinsessa. Karameller när man kommer i hagen, karameller när man har ridit och när man är söööt. Nybäddat varje kväll och god ridning. Kan man ha det bättre? Klart att vi kommer sakna henne. Men för att jag skall rida Spænir måste Leikna åka. Annars tar jag henne i första hand. Jag känner mig själv *ler*

Sadelkammaren är nu grundmålad och den kommer inte att bli vit. Den blir Leira-/Leikna- och Spænir-färgad! Eftersom sadelhängarna är svarta och listerna blir vita så går hela sadelkammaren i deras färger. Nördigt. Tja absolut :-P  Men vad gör man inte för kärleken!

Ni vet min andra hobby, att sy. Nu har jag fler bilder. Inför jul håller jag på med Hjärtan På Tråd. Jag har en del beställningar som snart är färdiga. Är ni sugna går det bra att beställa. De kostar 25 kr/hjärtan och vanligast är att ha fem hjärtan. Här ser ni ett exempel. Ni kan välja färger helt fritt, eller låta mig välja.

Och i förbifarten blev det en liten julmus också :-) 

Nähä nu vaknade Tage.

Ha det gott mina vänner! 

Ja tänkt vad många olika slags kärlekar det finns här i världen. Det är toppen för då finns det ju en för alla. Själv är jag kär i många. Min familj, min symaskin, min kamera och framförallt mina hästar och då i spetsen Leikna. Hon är den bästaste av dem alla. Jag vet att jag tjatar om hur underbar hon är, men det är bara för att hon är det!

I dag red jag henne i paddocken med Tage i vagnen. Efter fem minuter började han skrika och vi gick ut och jag vaggade vagnen med foten (allt för att slippa kliva av). Ytterligare en gång ganska snart efter fick vi göra samma procedur. Vi skrittade på volt och tjohej  - Tage börjar skrika. Då går min smarta häst ut och ställer sig vid barnvagnen utan att jag styrde henne dit! Bäbyn är vaken - nu skall vi vagga....  Efter lite kraftigare vaggning, men inte tillräckligt för hjärnskakning, somnade han och sov alla tre ridpassen igenom. För efter Leikna var det Skuggas tur. Hon är sådärglad på mig, jobbiga människa som alltid skall bestämma. I dag fick vi några töltsteg som jag var nöjd med och då va ridpasset slut! Jag fick även för mig att ta Dísa. Ojoj det måste jag göra regelbundet. Hon är stel som en planka men svarar riktigt bra på tillridning.

I dag har hästarna fått stå inne och käka mellanmål. Annars blåser all mat bort för dem och det är ju elakt.

Tage och jag tog som vanligt en tur till sto- och hingsthagen. Kameran var givetvis med i dag när vädret är ok. Typiskt nog räckte batteriet bara till tjejerna. Killarna får fastna på bild i morgon istället.

-Mamma Lena! Här är jag! Mamma Åsa sa att du ville se hur snygg jag blivit.

Sötaste Villimey!

Busan vill gäääärna krypa in i kameran.

Senaste tillskottet i stoflocken. Vackra Rösk som nu vid 28 års ålder skall bli pensionär. Är hon inte vacker!

Givetvis tog Leira täten och rusade, med hela flocken efter sig, mot ligghallen. Matte Åsa= kraftfoder inne. Mums!

Jag och Tage har inte lika lätt att rusa som de. Vi knallade på grusvägen och hästarna väntar på att vi skall gå runt och in i stallet.    

Hela stoflocken som väntar på oss.

Tage växer och frodas. Precis som sin mamma och pappa gör han sig inte på bild *skrattar*. Här kommer lite uppdatering på hur han ser ut i dagsläget.

Tage och storebror Arvid. Mina älskade "gubbar".  

Taggen i egen hög person!

Renoveringen/ombyggnaden av stallet går framåt. Sadelkammaren är färdigsnickrad och nu är det mitt jobb att måla. Det blir en av mina två favoritfärger.... nej, inte rosa, utan VIIT!

Boxarna väntar vi på och när fronten har anlänt skall Alex mura upp mellanväggen. Längtar tills det blir färdigt.

Ha det gott vänner och vi hörs!

/Åsa