... ungefär som en snigel.

Ja det är mitt nya liv. Med dåliga blodvärden måste det gå så långsamt att man nästan somnar. Annars tuppar jag av! Det är en avvägning, att inte gå så sakta att man somnar, men inte heller så fort att man svimmar av. Jag som inte är någon soffliggare precis börjar nu känna min soffa mycket bra! Bilen har blivit min räddning, det som saknas är en permobil eller en fyrhjuling. Och då låter det ju mycket roligare med fyrhjuling.

Huset är ute till försäljning och det har varit en visning som blev lyckad. Nu återstår att se hur det blir. Håll nu tummarna för oss!

I morgon skall jag ta med kameran till hingsthagen. Tack och lov för Spænir som kommer när jag ropar och får då oftast med sig hela flocken. Speciellt nu för att gå upp och ned i hagen är inte till att tänka på! Som tur är har jag Barbro och Anders.

Stona var 20 m från där jag parkerar bilen i dag så jag passade på att kela lite med fölen och ta några bilder.

Bruðas lilla snäcka.

Ojdå helt plötsligt skulle det sovas. Krummi och "Snäckan" sover.

Det är en pustig dag i dag.

Lilla fröken blåöga ville helst krypa in i kameran. Men bli klappad är inte så noga. Snusa på kameran och mattes händer är ok.

Några springsteg kan jag väl bjuda på. Ja jisses Iðunn, vilken färg blir du?

Hoppas ni får en härlig torsdagkväll i detta vackra väder!

/Åsa

Äntligen har jag fått ett stoföl (iofs. finns ju Leikna) efter min älskade Leira. Efter fyra hingstar på raken blev det då dax för ett sto. Leikna har fått en lillasyster, Idunn, åh vad hon är efterlängtad.

Leira den lilla luringen. Hon brukar vara så tydlig i sina tecken på fölning. Men inte denna gången. Jag och Barbro var och skulle titta till hästarna, smörja lite och gosa med dem. När vi kliver in i Leira och Litla-Míns hage ser vi efter en stund något ljust som är i gräset. Till att börja med tänke jag att det är en sten, sedan ett rådjur. Men helt plötsligt såg det ut som ett öra som stack upp. Hrm har Leira fölat? Nej inte ännu, en vecka "för tidigt" hon som alltid brukar gå över ett tag. Till slut flyger ett litet huvud upp och JA! Det är ett föl! Duktiga Leira som har fixat allt så bra - som vanligt i och för sig. Tänk om en annan såg lika fräsh ut efter en förlossning. Inte en bristning, smal och smärt och diandet går som en dans....

Här är lilla underverket! Ljus sin mor men med en annan nyans och ganska mörk i huvudet. Jag tror att hon blir musblack.

Nämen ser man på. Lite pass kan jag också :-D

Idunn från Milåsa - på denna bilden tycker jag solklart att hon blir musblack.

Ser ni mina vackra blå ögon, däri bor min kunskap.

En kille som är mycket nyfiken på tillskottet ihagen är Krummi. Han gnäggar och visar upp sina konster hela tiden för Idunn. Han vill leeeeka - NU! Men ajjabajja om han kommer för nära. Då kommer stora gula monstret och jagar bort honom!

Jag gillar Krummis exteriör mycket. Halsen är väl ansatt och han är så välrest och välbalanserad. Mjuka smidiga rörelser. Sproti visade sig vara ett bra val. Stor kommer Krummi att bli. Han är redan nu välvuxen och med en mamma på 144 och en pappa på samma storlek borde det ju bli däråt.

Krummi från Milåsa spanar på lilla Idunn.

Krummi och mamma Litla-Mín följer efter nytillskottet.

Bruðas lilla stoföl börjar räta ut sina lååånga ben. Men de är fortfarande lite krokiga. Sånt tar ju tid när man har legat ihopknölad :-D . Något namn har hon inte fått ännu och det lär väl dröja. Arvid har åkt till sin pappa och blir borta 3 veckor. Han vill ju döpa sitt föl. Så än så länge går hon under namnet Bruða Bäbisen.

Nyfiken på omvärlden och söt som socker är hon.

Så underbart att alla tre fölen nu är här. Friska och fina. Mammorna mår prima och allt fungerar. Det är ju sånt man inte vet och alltid har en liten oro för. Tänk om det går snett osv. Men med två stoföl har jag nog lite många hästar igen. Vi får se över flocken och ev. sälja någon.

I hingsflocken var det lite sorg.... 

En kille, lille Gramur hade av någon anledning inte sett att alla andra har gått över bäcken och in i andra hagen. Han blev ensam kvar och gnäggade så hjärtskärande. Barbro kilade tillbaka till bilen och hämtade en grimma. Jag tog sedan Spænir och ledde honom hela vägen tillbaka över bäcken och in i andra delen som Gramur blivit kvar i. Självklart följde heeela flocken efter. Så glad den lille skiten blev när han blev återförenad med sina vänner. Ja jisses. Ibland är inte hästar smarta :-D

Hildir får numer vara med flocken och han har lagt på sig duktigt Helen! Han är slank men absolut inte mager.

Tyvärr inga bilder från hingsthagen det spöregnade och allt var dyngsurt och kameran vill inte bli blöt.

/Åsa

Ett mycket efterlängtat stoföl såg dagens ljus i dag. Bruða har fått en bedårande söt liten varelse. Fölis är silverbrun och har ursnygga ögonfransar och bäst av allt, två hål under svansen :-D

Efter mitt besök i stohagen i går kväll var jag tämligen säker på att hon skulle föla i dag. Precis samma tecken som förra gången. I eftermiddag när vi kom saknades Bruða och Freyja. Då tänkte jag att jups, det är färdigt. Och längst nere i dalen hittade vi dem, i det högsta gräs de kunde hitta.

Redan på långt håll kunde man ana en liten ljusbrun sak bredvid Bruða.

Här är hon. Helt underbart söt - söt som socker. Nu skall Arvid bara bestämma sig för ett passande namn. Det är ju hans sto som har fölat.

Nu är det bara Leira kvar och det kan komma nästa vecka enligt pappret men det får vi se. Hon är också ganska tydlig med sina tecken inför fölning så det är skönt.

Jag är urkass på att uppdatera här, jag vet. Men vi sliter som attan för att få hemmet tipptopp nu inför försäljningen. Pimpa hem tar på krafterna. Dessutom skall det vara födelsedagskalas, skolavslutning och hästarna måste få sitt. Datorn kommer just nu i sista hand.

I torsdags flyttade vi killarna till ny hage. Ojojoj vad glada de blev. Rusade upp och ned för sluttningen. Själv höll jag på att bli av med en arm när en av de hästana jag ledde kastade sig iväg i hagen. Bara att släppa och när de lugnat ned sig gå och ta av grimma och grimskaft. En hel del grannar stod i fönstren och tittade på när vi flyttade 14 unghingstar genom villaområdet! Bäbisarna (läs 1-åringarna) fick springa löst på gatan och de var såååå livade. Tack och lov sprängde ingen någon av de vita banden vi satt upp för att skydda trädgårdarna. Inga bilar kunde komma fram, vi spärrade vägen. Killarna kände sig som kungar!

 Här är en vy från hagen.

Och ännu en. Jag kan lova er att dessa backar suger. Även om man inte har kula på magen :-D

Givetvis har jag även haft med kameran i stohagen.

Dísa, Mánadís och Villimey i sin hage.

Aðgát och Smilla på en av platåerna.

Villimey som var sååå trött och brydde sig inte om att resa sig för oss :-D

Här är dagen då hon fyller 1-år! Lilla snäckan. 

Vinna nyfiken som vanligt på vad Arvid gör.

Nämen ser man på. Någon har visst vaknat till liv. -Är hon inte fin Lena?

Ok jag måste också se vad Vinna och Arvid håller på med.

Smilla äter av det frodiga gräset.

Mums vad gott!

Hittade denna fina bild på Arvid och Vinna. Två blondiner på samma bild. Tänk att det är så spännande med barn. Alla unghästar är sååå nyfikna på vad han sysslar med.

Nehe nu skall jag ner och pimpa färdigt i köket. Ha det gott!

/Åsa