Som jag nämnt innan har åskan slagit ned och förstört lite elektronik här hemma. Min dator "klarade" ju sig. Men frisk är den långt ifrån. Jag kan hjälpligt ta emot mail men inte svara på dem. Har lyckats fixa så jag kan komma in på webbmail, mycket krångligare men nu skall jag ju i alla fall kunna svara på era mail.

Som om inte detta vore nog har min älskade Ericsson mobiltelefon lagt av. Dubbelsuck. Nu när jag äntligen lärt mig skriva sms på den :-D  Har nu fått låna en Nokia av min käre sambo. Uch den är helt värdelös... eller typ jag. Det går bara inte att skriva sms eller över huvud taget förstå menyerna. *morr* . Tack ni som skickar sms till mig. Jag är inte ohövlig när jag inte svarar - jag kan inte! Måste lära mig det och nu snabbt. ELLER så knatar jag till en butik och köper en ny ERICSSON. Men gud vad jag är snål när det gäller mobiltelefoner. Jag avskyr att lägga pengar på sånt....Hellre ett nytt träns :-D

Hingstarna har det toppen i sin hage. Det är mycket bus och lek. Men även tuffa killar måste vila. I dag smet jag till hagen tidigt innan det blev för varmt för mig och kulan att röra på oss. En häst såg jag uppe på platån, Einfari. Hrm...  jag smög mig upp för backen och där hittar jag en hel hög med "döda" hästar. Alla utom Einfari låg helt utsträckta och sov/vilade. Det såg så härligt ut! Dumma mig som inte hade med kameran.

I söndags kom sista hingsten till flocken. Det är snygga Leiknir som har anlänt. Han fick inte komma samtidigt som alla andra för då hade han lus... Lus Leiknir *fniss*. Men nu är de borta och han är så välkommen så. Givetvis ville ALLA hälsa på den nye killen. Leiknir är 1 år och efter Tjaldur han också. Superkul att se så många Tjallekillar här. De är redigt snygga!

Leiknir är svartskäcken längst bort. Baldur uppvaktar honom flitigt.

Full fräs när nykomligen inte ville stå still. Han ville springa!

Är han inte fin?!

 Ok grabbar, nu omringar vi honom. Alla på en!

Lite mer spring.

Leiknir och Jam Jam snackar lite.

Och i tisdags var det då äntligen dags för Litla-Míns föl att komma ut. Här ser ni busen samma dag som han är född. Full fart från första stund. Ja han har ju en mor att brås på när det gäller busighet. Ytterligare en hingst. Av två silversvarta föräldrar så blev det en gulsvart. Han är klart och tydligt gulsvart då luddet i hans öron är nästan helt gult. Dessutom har han en skarp ål på ryggen. Frisk och kry är han och rör sig smidigt som en katt. Namn är inte riktigt bestämt i dagsläget. Jag vill suga lite till på det.

Mor och son.

Full fart på pigga älgben :-D

Helt fantastiskt att man kan springa så när man inte ens är ett dygn gammal.

Bruða kan nu inte ha långt kvar. Hon går undan och vill vara lite mer för sig själv. Jag får gärna komma fram och klia henne på juvret och på magen. Men grimma, nej det vill hon inte se! Nu håller vi alla våra tummar i den här familjen att Bruða nedkommer med ett sto. För vi vill verkligen ha ett stoföl som vi kan behålla.

Dessutom har vi utökat familjen med två hästar till! Leiras syster Lind och hennes avkomma Kvistur från Kalvsvik (e: Thor från Kalvsvik - passräven). Lind är rödskäck och har Meitill som pappa. Det skall bli mycket roligt att få hem två Kalvsvikshästar igen. Jag känner mig hedrad att få ta hand om ytterligare hästar från Verner. Lind har åkt direkt till öland och Heimir. Kvistur mellanlandar i Visseltofta innan han kommer hit.

En annan sak som blev klart i veckan..... Vi har köpt gård! Som om vi inte hade nog med projekt i sommar så toppade vi det med en gård. Det skall bli jättekul att sätta igång och fixa iordning så det blir som vi vill ha det. Oj oj vilka planer vi har. Men vi får skriva en önskelista och ta en sak i taget. Men med rotavdragets hjälp blir det en fin utbyggnad ned mot dalen och den vackra utsikten. Läget är fantastiskt och det går ju aldrig att ändra på. Det viktigaste när man köper hus tycker jag! Allt annat går att ordna med grävmaskin och kunniga snickare!

Näe nu skall jag gå och stänga till växthuset. Uj uj, det kommer jag sakna. Men nästa år blir det ett nytt och stooort - önskar jag :-D

Kram på er!

Sitter nu och lyssnar på Norges bidrag. Det är riktigt bra tycker jag och jag förstår varför den vann! Vi såg inget av melodifestivalen utan var på 30-årsfest i stället. Martin, Anders bror hade stort galej i Skephults bygdegård. Ja jisses ni skulle sett Af Ugglas när "hon" uppträdde på scenen i ett typ nattline och ett par höga gröna gummistövlar. Under förklädnaden fanns svärfar, blivande farfar.... ojoj jublet tog aldrig slut :-D

Vi ha haft åksnedslag och den tog Anders dator och modemet. Min dator klarade sig, tack gode gud! Men det är något som är fel för jag kan ta emot mail men inte svara på dem!!! Så ni som inte har fått svar - ta det inte personligt *ler*

Nu kommer jag i alla fall bjuda er på bilder från hingsthagen och två från stohagen.

Jam Jam betar i sig det frodiga gräset.

Hildir som är längst bort smälter nästan ihop med omgivningen.

Ljoflingur, Pètur, Gramur och Baldur uppe på en av platååerna.

Ojdå, något har hänt med den här bilden. Taggig och konstig.

Nåja här står Pètur och Spænir och spanar.

En karavan med hästar!

Baldur vill vara med i smeten men han måste tugga som en galning föra att de skall förstå att han bara är en bäääääbis.

Jam Jam med sina vapendragare. Lítfári och Fleygur.

Pegasus vid vattenhålet.

Smilla har varit och badat fötterna i lera. Bra för hovarna - duktigt Smilla!

-Mamma jag har hittat en kompis att busa jättemycket med! Titta så påhittigt, vi sprutade Helosan över både hästar och Åsa! *fniss*

Ja i stohagen skulle jag smörja lite helosan på en av hästarna. Vips hade Litla-Mín och Villimey rivit ut allt som fanns med i hinken. Litla-Mín fick tag i Helosantuben och bet till! Det var ett regn av helsoan överralt och hon slängde med huvudet så vi alla blev träffade! Ja herregud, tur att hästkraken är min :-D  Jag vet ingen mer påhittig och busig häst. Men sedan kunde jag inte annat än och skratta. Jag fick i princip bända upp munnen på henne för att hon skulle släppa tuben. Här funkar inte loss!

Jo en annan roligt sak att berätta.

Pytla som gick här hela förra sommaren och som också betäcktes med Spróti har fått ett vackert hingstföl. Han ser ut att vara silverbrun. Grattis Frauke med familj! 

Nähä gott folk nu skall jag och kulan ut och röra oss i det vackra vädret. Pyssla om mina tomatplanter lite hade jag tänkt.

/Åsa

Så kom då dagen då lillebror skulle komma tillbaka på sommarbet. Jag funderade på hur Spænir och Hildir skulle vara mot varandra. Skulle de känna igen, blir det bråk eller är de Brorsorna som vanligt? Mina funderingar skulle få ett svar. Torsdagen den 30 april kom Hildir och Ljoflingur. Efter lite övertalning backade Ljoflingur ut ur transporten, Hildir vägrade! Han fick mer plats och kunde vända. Inne i hagen satte de fart som två lyckliga dårar mot de andra hästarna, full fart nedför! Det gick inte att ta miste på att de kände igen sig. Båda två hade växt till sig, trots att Hildir hade blivit på tok för smal. Men har man tjejer i hagen mitt emot så finns det ingen ro att äta. Oj vad det klack till i mitt hjärta när jag såg denne stilige herre. Han är supersnygg och har en hållning utan dess like! Va, partisk, jag, nääää!

Brorsorna!!!!!  Det blev som jag tänkte de kännde igen varandra direkt! Lite pip och stamp med framhovarna och sedan bara springa bredvid varandra. Vi andra blev helt tårögda av detta kära återseende.

Även Ljoflingur hittade sin forna vapendragare, Pètur! Här kommer tre skäckar, Pètur, Pegasus och Ljoflingur.

Hildir måste visa hur fint han kan kröka på nacken! Är han inte gudomlig?!

Brorsorna tätt tillsammans. Lite rumpknuff är ju alltid kul!

Myyyyys på dig bror.

-Åh här är ju min rival! Försiktig hälsning för att se var vi står någonstans...hrm får se...

Ok, så här är läget. Här måste fightas!

Sedan satte skådespelet igång. Hildir var mycket hårdare än Spænir (antagligen hade han mer övertag än vad vi såg, han och Einfari bestämmer ju i flocken) och ville absolut inte ge vika. Inte heller Pètur hade en tanke på att ge upp så lätt.

Kolla in hästarnas ansiktsuttryck. Och vilken styrka, helt rätt upp står de och slåss.

Uppgörelse!

Att det är skilnad och sitta på en valack/hingst som stegrar mot ett sto förstår jag nu varför. Så som hingstarna leker, slåss och stegras är de ju vana och vet hur mycket de klarar innan de slår över.

Det tog några timmar innan alla lugnade ned sig, men nu går de och betar som en hel flock och det är bara bus och smågnabb nu för tiden.

Jag blir helt kär när jag ser den vackra flocken med alla dessa färger, åldrar och personligheter. Det är en lisa för själen att vara med hingstflocken.

/Åsa